Noréns Hamlet

I Lars Noréns uppsättning av Hamlet förekommer det några spännande inslag av performativ karaktär - speciellt i början av andra akten.

Under tystnad skalar drottningen av sig sina ytterkläder - långsamt. Lager efter lager tas av - inklusive delar av håruppsättningen. De tunga kängorna faller till golvet.
Det är inte en avklädning så mycket som en detronisering. Och när hon står där i bara linnekläderna ställer hon sig på knä framför tvättfatet. Häller i isbitar i vattnet och sänker ned ansiktet under vattenytan - länge - för publiken en evighet.
Scenen påminner om något Marina Abramovich kunde ha gjort. Koncentrationen, det kroppsliga och det symbolladdade.

Scenen tar upp ett tema som återkommer, främst textmässigt, på flera ställen i teaterstycket. Otaliga gånger talar Hamlet i avsky om det sminkade anletet - det konstlade och spelade. Om han inte var så vältalig skulle hans ständiga kommentarer om ärlighet, och hans förakt av det "falska" kunna komma från en dokusåpadeltagare.

Den tydligaste scenen där detta tema behandlas har också historiskt sett blivit den mest ikonografiska för Hamlet - nämligen dödskallescenen. Här står Hamlet med en skådespelarskalle, en komikers totalt avsminkade, avskalade kranium i handen. Denne Yorik kan inte längre spela några roller, han är helt ofalsk, sann och död! Men Hamlets kommentar lyder:
- Gå till hennes nåds budoar och säg henne att även om hon sminkar sig aldrig så tjockt, kommer hon att se ut som du.

Hamlet är en ung, romantisk och omogen tonårspojke. Full av passion, självömkan och en benhård tro på det sanna, sköna och rätta. Ibland nästan förebådar texten den kritik som förs fram i Debords Skådespelssamhället. Hos Hamlet resulterar denna tro bland annat i att han tar sig rätten att misshandla sin flickvän som han anklagar för att dölja sitt rätt jag.

Sista akten slutar med textraderna:
- Fyra officerare ska bära Hamlet nu på krigarvis. Om han fått leva, skulle han nog blivit en värdig konung. Vid hans härdanfärd ska militärmusik och krigisk pompa förkunna högt hans lov.
Kanske ska vi vara glada att Hamlet blev dödad i unga år. Hade han mognat ifrån sin essensialistiska människosyn eller skulle han blivit en krigarkung, som med gud vid sin sida skipat rättvisa med svärdet?