Julia hjärtar snopp!

Det står så på ett elskåp som jag passerar varje dag hem från jobbet... "Julia hjärtar snopp". Eller rättare sagt det står Julia, sedan ett ritat hjärta, å sedan snopp. Bokstäverna är lite runda, skrivna med svart bred tuschpenna.

Vid allra första anblicken blev jag glad. I huvudet fantiserade jag om en tjej som själv gick å taggade att hon älskade snoppar. Jag såg det som en styrkedemonstration och ett sant kärleksbudskap men ganska snabbt ändrades tankebanorna. Istället såg jag framför mig någon som med två ord och en symbol var ute efter att smäda och stigmatisera en ung tjej.

För en tjej som älskar snopp är bara en omskrivning för att hon är en hora, att hon inte är värd respekt, att hon inte har kontroll över sin kropp eller sitt själsliv och att hon är värd att förakta.

Men det finns fler sorgliga lager i denna korta text. I valet att skriva "snopp" och inte det mer aggresiva och sexladdade ordet "kuk" så finns det också både mening och förrakt. Kuken är ju den starke mannens vapen, alfahanens beundransvärda allestädes närvarande brunst. Men en s n o p p! Så slak, pojkaktig, ofarlig, mjuk å len, ja nästan feminin. I denna metamorfos blir snoppen något äckligt, omanligt som i heteronormens kollektiva mardrömar blir hemvisten för det transiga... Att då "hjärta snopp", att älska denna meningslösa utväxt som inte kan annat än att pissa är fullständigt vidrigt - tabu i ett patriarkalt samhälle där pojkarna ömsom hatar och ömsom förhärligar, både sig själva och kvinnan i en sadomasochistisk ringlek. I behovet av att definiera sig som diametralt motsatt det andra könet närs detta förakt och de våldsamma förtryckande effekterna blir en självklarhet som måste accepteras...

Nej! Det blir bara för jävla svart och vidrigt... Kan det inte istället vara skrivet av Julia själv!? Kan jag inte ha fel - det skulle ju vara så skönt...