Kämpa klottrare!

Svar på GP:s ledare "Bekämpa klottrarna" den 19 maj

Det är motkulturens färger som rinner ned för stadens väggar. En kultur som arbetar emot den stad som goagubbar-GP representerar. Så självklart blir ni rädda och otrygga, det är ju riktat mot er och er maktposition. Texten på väggen är en kraftfull poesi - en litteratur som uppenbarligen kryper in under era skin. När ni i er renhetsretorik blandar graffiti med klotter och brottslighet vittnar bara detta om hur effektiv denna konstform är.

Så för att travestera på er egen text - Det är viktigt att snabbt få bort dagens ledarredaktion och i görlig mån preparera GP och Göteborg mot ert kulturförakt.

”This song is about my bisexuality”

Sébastien Tellier var i stan i söndags… underbara, underbara slusk!

Som mellansnack till en av låtarna säger han på sin knackiga engelska ”This song is about my bisexuality”. Bredvid mig hördes förfärade småflickspip av skräckblandad förtjusning. Det är fantastiskt att denna överskridande sexuella läggning vars politiska och provocerande kraft har mjölkats av så många i pop- och rockvärlden, fortfarande känns helt rätt. Jag kan inte låta bli att flina och övertolka när Tellier, spelande på elgitarrshalsen, börjar en av sina låtar med det makalösa introt från AC/DC:s Thunder Struck. Det är ju fortfarande dylika hetrodrypande kritvita manlighetsnormer som det bisexuella, eller varför inte det transiga, positionerar sig emot – och därmed kritiserar.

Extranumret var essensen av fransk pop. Först ett oändligt långt intro utan stjärnan på scen. En dov pumpande bas som slog i botten varje gång och över detta girlanger av sfäriska syntar. Och så uppenbarar han sig igen – publikens jubel – och en Sébastien som bara framför stön och sexljud samtidigt som han ömt runkar av mickstativet.

Sexrusiga och lyckliga gick vi hem i söndagsnatten.