Le Ton Mité

Göteborg har haft turen den senaste tiden att vid några tillfällen kunna stifta bekantskap med musikern och konstnären McCloud Zicmuse aka Le Ton Mité. Tack, tack, kära Koloni. Först såg jag honom på stadsbiblioteket när han tillsammans med en mindre orkester, som bland annat bestod av stråkar och blås framförde en sorts bräcklig improvisationspop samtidigt som han projicerade semesterliknande superåttafilmer. Under en liten stund bäddade han in publiken i en naiv och vänlig stumfilmsvärld som kändes förgången. Några dagar senare dök han upp igen, fast nu på Hagateatern där han på samma gatuteaterartade sätt framförde sin musik - nu solo ibland uppflugen på en hög stege.

Le ton Mité fyller mig med en sorts skräckblandad förtjusning. När som helst kan det spricka, när som helst kan det bli pinsamt och jag får för mig att han när som helst kan få ett infall att försöka bjuda upp mig på scenen för att göra musik tillsammans med honom. Men hittills har balansakten lyckats och jag har båda gångerna fyllts av en värme och glädje över att han så generöst delar med sig av sitt skapande.