Sébastien Tellier var i stan i söndags… underbara, underbara slusk!
Som mellansnack till en av låtarna säger han på sin knackiga engelska ”This song is about my bisexuality”. Bredvid mig hördes förfärade småflickspip av skräckblandad förtjusning. Det är fantastiskt att denna överskridande sexuella läggning vars politiska och provocerande kraft har mjölkats av så många i pop- och rockvärlden, fortfarande känns helt rätt. Jag kan inte låta bli att flina och övertolka när Tellier, spelande på elgitarrshalsen, börjar en av sina låtar med det makalösa introt från AC/DC:s Thunder Struck. Det är ju fortfarande dylika hetrodrypande kritvita manlighetsnormer som det bisexuella, eller varför inte det transiga, positionerar sig emot – och därmed kritiserar.
Extranumret var essensen av fransk pop. Först ett oändligt långt intro utan stjärnan på scen. En dov pumpande bas som slog i botten varje gång och över detta girlanger av sfäriska syntar. Och så uppenbarar han sig igen – publikens jubel – och en Sébastien som bara framför stön och sexljud samtidigt som han ömt runkar av mickstativet.
Sexrusiga och lyckliga gick vi hem i söndagsnatten.
No comments:
Post a Comment