Var på Röhsska i helgen

Gick dit tillsammans med min guddotter. Tänkte att hon skulle gilla dom japanska träsnitten eftersom hon är så djupt nere i mangaträsket. Vi hade det jättebra och hon kunde berätta en hel massa för mig om scenerna i de gamla 1700-talstrycken. Sen kollade vi runt på resten av museet och det var då som jag började känna en saknad. I ett rum fanns en uppsättning av den lilla svart - fantastiska klänningar som jag blev lite nyfiken på. Jag tittar mig omkring efter information... Tomt!? Jag såg siffror bredvid kläderna så jag misstänkte att det måste finnas något någonstans. Gick tillbaka till rummet innan, och där på ett skamfilat podie som såg ut av vara inslängt av en blind inredningsdesigner ligger ett antal uppkopierade A4-ark med den mest meningslösa produktfakta. Och så fortsätter det i rum efter rum... Vackra ting, habegär och informationstorka. Skit samma om det är svensk 50-talsdesign eller skateboards som avhandlas - ingenstans kontextualiseras objekten - ingenstans finner jag problematiseringen. Visst, här och var finns antydningar - nästan som avlagringar - frågeställningar som kanske blivit kvar från någon tidigare utställning eller programpunkt...?
Röhsska har gått och blivit en tredimensionell version av tidskriften Wallpaper - ett varufetischismens tempel. Men Wallpaper har ivarjefall bjudit in en och annan god skribent vid något tillfälle.