Cellen
Ett annat obskyrt svenskt radiospel är Öyvind Fahlströms 70 minuter långa Cellen som bara sänts i Sveriges Radio den 11 juli 1972.

Detta radioverk är det mest traditionella av Fahlströms tre radiokompositioner som han gjorde för Sveriges Radio och tar sin utgångspunkt i att Fahlströms vän Saul Gottlieb dött i cancer. Radiospelet består mest av intervjuer med främst kvinnor som drabbats av cancer och som beskriver sina liv efter att dom fått diagnosen. Uppblandat med dessa intervjuer finns det inspelade passager, bland annat från olika protester mot Vietnamkriget och med engelska spiritister som talar om livet efter döden. Hela radiokompositionen inramas av Öyvind Fahlströms som berättar om en dröm han haft där han är en dödsdömd fånge på rymmen i Stockholm.

Några av de medverkande är förutom Fahlström själv, hans dåvarande fru Barbro Fahlström, Staffan Olzon och Sigvard Olsson.

Detta verk som tyvärr inte ingick i Teddy Hultbergs bok "Öyvind Fahlström i etern - Manipulera världen" är intressant ur flera aspekter. Exempelvis kvinnornas berättelser om hur det var att leva med cancer på 60- och 70-talen. Hur denna sjukdom sågs som ett stigma på ett sätt som kan jämföras med 80- och 90-talens syn på HIV. En annan aspekt är det nästan kusliga i att höra Fahlström prata om cancer när han fyra år senare själv dog av sjukdomen - var han diagnostiserad redan 1972 eller är det bara en slump? Jag kan inte heller låta bli att tjusas av hans snygga språkliga koppling mellan den cancersjuka cellen och berättelsen om den dödsdömde i sin cell.

Hela radiospelet ramas som sagt in av en drömsk berättelse som Fahlström läser upp, där hans nasala, varma och närmast hypnotsika röst leder lyssnaren ut ur cellen, springande genom Stockholm för att dyka ner i Stockholms ström där han träffar andra människor under ytan. På ett mycket egenartat och fruktsamt sätt ramar han så in en i det närmaste socialrealistisk radiodokumentär med en poetisk och mystisk dimension.