Snobbism - en bekännelse
Jo, det är bara att erkänna, jag är en snobb. Inte så att jag förkastar allt det som kallas folkligt eller bara vill konsumera allt som är svindyrt... men visst jag förkastar många folkliga företeelser och visst jag kan verkligen gå igång på saker som kostar för mycket - men det är inte i detta min snobbism bottnar.
Mitt första möte med begreppet var såklart seriefiguren Snobben som ju får ses som en sofistikerad karaktär - men då tänkte jag nog inte på att hans namn härleddes från ordet "snobb". Jag tror nästan att mitt första möte med begreppet då jag faktiskt förstod att det handlade om just snobberi, var "Snobbar som jobbar". Deras snobbism grundade sig på sportbilar, vackra kvinnor, dyr sprit och allmänt bling-bling. Visst, bitvis var TV-seriens karaktärer snyggt klädda - men nej, det är inte en sådan snobb jag är - eller vill vara.
Sen finns det också en annan variant på begreppet, där snobben är en nervös personlighet, en vindflöjel som försöker täcka över sitt dåliga självförtroende med en dyr fernissa. Denna snobb är ju självklart nära släkt med den förhatlige sprätten. Usch, sådan är jag väl inte...?
Du är en sån snobb!! Jo, jag har fått den komentaren ett flertal gånger. Ett exempel som gjorde det tydligt att de hade rätt var när jag som en fura föll för "It's Not Right But It's Okay" med Whitney Houston. Jag tror nästan att jag rodnade - skämdes över att en låt från hitlisteradion hade letat sig in i mitt hjärta. Skamset gick jag till skivbutiken och inhandlade singeln - kände mig snuskig. Nä, då känns det mycket bättre att lyfta upp samma singel några år senare ur en reaback i secondhandaffären när den breda massan för länge sedan har slängt juvelen på soptippen - då kan jag gå loss - älska den av hela mitt hjärta och känna att jag har gjort en upptäckt. Och någonstans här tror jag att min snobbism har sina rötter. Jag hatar att känna mig som ett får som följer flocken. Trots att jag är medveten om att jag inte är så radikal eller alternativ så finns det områden där denna känsla av självständighet är viktig. Min snobbism handlar om att jag känner mig kreativ när jag hittar något som jag gillar och som inte alla andra har pekat på. För när jag konsumerar något som basunerats ut av alla är känslan den motsatta - jag känner mig lurad - som en duktig idiot - en bricka i ett spel...
Detta blev visst något av ett försvarstal i juletid. Förresten, vilken är årets julklapp? Jag vet faktiskt inte vad det är... meddela mig gärna så att jag kan undvika att köpa den av misstag.
